MED VILKEN RÄTT …?
Hmmm … funderade idag på det här med hur lätt vissa människor har att döma andra. Givetvis gick min hjärna igång och jag tänkte att ingen är min fiende, ingen är min motståndare, alla är mina lärare. De personer som jag tidigare mött i mitt liv och som jag då såg som mina fiender, ser jag idag som de lärare jag lärt mig mest av.
För mig är allt okey så länge som vi kan ha en dialog, så länge som jag inte dömer dem eller de dömer mig. För när det inträffar försvinner lärdomen jag kan ta till mig. Lika lite som jag kan säga till någon annan att de tänker och känner fel, så kan ingen säga det till mig. Det vi var och en känner och tänker är precis rätt just nu. Sen om det är sunt eller bra är en annan sak, men det är ju min uppfattning, min föreställning hur det skulle vara om jag tänker så. Bara för att det känns fel för mig att tänka så, betyder det inte att jag har rätt i det. Känslan är ju rätt för den andre personen.
Vem är jag att döma någon annan? Vill jag bli dömd av någon? Nej naturligtvis inte. Bästa garden mot att inte bli dömd, är att inte döma andra och nedvärdera deras känslor och tankar. Så enkelt ...
Jag gör mitt bästa för att vara öppen för allt som dagen har att erbjuda mig. Livet ger mig så oändliga möjligheter. Ingenting som jag råkar ut för är till skada för min utveckling. Inga relationer vare sig på arbetet eller i privatlivet är överflödiga. Jag lär mig av alla. Bara jag vill det. Bara jag släpper min egenvilja och av forna behov att alltid "måste ha rätt".
När jag är redo för en ny lektion dyker läraren upp. Oftast i den person som jag minst väntat mig. Och det är det så härligt, med ett öppet sinne. Idag så kan jag ta till mig det, om jag inte märker att den personen försöker skada eller nedvärdera mig. De lär mig inget, men det får mig att reflektera över var jag är idag, och då blir jag tacksam över att dessa människor oxå dyker upp i mitt liv. Sen kan jag välja bort dem om de fortsätter försöka trycka ner mig och ta energi i stället för att ge. Det är mitt val.
Jag ska fortsätta glädjas åt mitt liv i dag. Jag ska tänka tillbaka på de dagar som ligger bakom mig och vara tacksam för vad de har lärt mig. Jag ska se framåt, ivrigt och förväntansfullt, mot de dagar som väntar, och vad de kommer att ge mig.
Jag är på väg mot ett visst mål – ett mål som bara är mitt eget. Inga hinder, inga besvärliga människor, inga svåra tider kan hindra mig på färden. Allt som jag får vara med om har till uppgift att lära mig det jag ännu inte har lärt mig.
Om jag litar på att alla människor är goda, tills de bevisat motsatsen, på att jag inte råkar ut för något ont, på att alla vägar leder till framgång, då behöver jag inte frukta någonting och jag kan skynda på mina steg framåt. Min tillit till livet kommer att göra färden lätt.
Jag är en livets elev. Jag kan bara lära mig något om jag med öppet sinne lyssnar på mina lärare. Härligt och så givande att lyssna på andra utan att döma.
//Mattsson
